Navnet Ariel er hentet fra Shakespeares "Stormen" - jeg syntes at likheten mellom Contrasten og den lille vimsete skogsfeen var så påfallende at navnet mer eller mindre ga seg selv.. Og ungene var strålende fornøyde: For dem var Ariel synonymt med havfruen til Disney - og sånn sett helt mega!

Ariel ble bygget ved Contrastbåtar i Karlstad mot slutten av 1981 - det vil si rett før den "endelige" utgaven (som forble uforandret fram til -87?) ble satt i produksjon.

Det ble bygget i alt ca. 250 Contrast 33. I de første 100 - som så dagens lys i perioden 1979-82 - ble det eksperimentert med ulike innredninger. Felles for dem var at de var helt åpne aktenom leideren - med en stikkøye på hver side. Foran stikkøyene var det i de fleste et kartbord til babord og et garderobeskap til styrbord. Pantry la beslag på hele babordssiden av salongen og til styrbord var det en halvsirkelformet sofa. (Som var i trangeste laget.) Foran salongen var det toalett til styrbord og garderobeskap til babord. Og framst - som "vanlig" en forpigg med to køyeplasser.

Ariel har imidlertid en annen planløsning som ikke var så vanlig: I stedet for pantry til babord har hun langsgående sofaer, og pantry er flyttet bakover og til styrbord - vis a vis kartbordet. Men for øvrig er hun identisk med den opprinnelige varianten. (Toalett foran og to stikkøyer akter) Overbygget har en lang røkfarget rute på hver side. (Disse ble imidlertid byttet ut på senere modeller med to ruter i glass på hver side) Fra starten av var innredningen i teak, men fra 1983-1984 ble den endret til mahogny.

Det skjedde også mer med Contrasten på den tiden: Toalettet ble flyttet akterut (rett babord for leideren) og de to stikkøyene ble byttet ut med en dobbeltkøye akter (styrbord for leideren) Salong og pantry ble plassert som i Ariel, dvs. med langsgående sofaer og den "vanlige" L-formete pantryløsningen. Med dette hadde Contrast 33 fått en mer konvensjonell innredning. Og motoren ble også byttet, fra Volvo Penta MD7 til Yanmar 2GM.

Det svenske seilmagasinet Seglings journalist Bengt Jörnstedt skrev på nittitallet en artikkel om Contrast 33. Her er en del av punktene den berørte, uten at opphavet til alle utsagnene er gjengitt:

• Contrast 33 är en rättfram, lite nischad båt som kontrasterar mot huvudfårornas mer bulliga respektive långsmala typer. Hon har alla funktioner en familj kan önska, men bjuder samtidigt på fin prestanda.
• Contrast 33 är en smal båt, och salongen utnyttjar utrymmet ända till friborden för sofforna. Det går att sova här, men det är i smalaste laget för att en vuxen ska ligga bekvämt. Det sitter en rad med skåp och hyllor ovanför och är gott om stuvplats under kojbottnarna.
• Pentryt rymmer det mesta när det gäller husgeråd, men för specerier får man nyttja en del av stuvutrymmet i salongen. Men allt får plats.
• Ventilationen är styvmoderligt behandlad på nästan alla segelbåtar, inte minst de gamla 70-talarna. Ett par Electroluxventiler på rufftaket är allt på Contrasten. Det fungerar OK, men det kunde vara bättre. Viss fukt kan det bli, men det mesta av kondensvattnet begränsar sig till rutor och däckslucka. Rufftaket och bordläggningen i förpik och akterkoj är klädda med isolerande matta.
• Contrast 33 har ett LYS-tal på 1,16 och betraktas som en snabb och välseglande båt. Balansen är bra, med god styrverkan i det rejält tilltagna friliggande rodret. Det går lätt att styra upp och över vågor, men man får vara lite alert. Men det är ju kul också, när man märker att det är lite känsla. Det är roligt att segla henne på havet. Det är sällan tungt, bara man vagnar ner lite på storen när det kommer byar.
• Hon seglar otroligt bra, är lättdriven och fungerar bra i alla väder.
• Contrast 33 har många av de attribut som bidrar till god prestanda. Hon är, som sagt, en klart smalare båt än de gängse kring 33 fot. Förskeppet är tydligt skarpt och bredden i vattenlinjen måttlig. Deplacementet på 4,2 ton är åt det lägre hållet, inte mycket mer än en Ballad. Det är också väl utdraget och ger ett långt skrov; vattenlinjen är hela 8,3 meter. Till de långa linjerna bidrar det bäriga akterpartiet, som ger skjuts på öppna bogar men ändå inte är strykjärnsbrett med risk för obalans på kryssen. Det finns inga bromsande regelknyckar i skrovlinjerna, och våta ytan är liten med fenköl och spadroder.
• När Contrast 33 kom i slutet av 70-talet började fraktionsriggen lanseras allt mer. Balansen mellan ytorna i stor och försegel utjämnades och genuafockarna blev enklare att hantera. Contrasten är inget undantag, och hon fick enklast tänkbara rigg; bara undervant och toppvant via ett enda par svepta spridare. Inget inre förstag, inga backstag. Självslående fock blev standard, även om segelplanet är utformat med tanke på en 150% genua i lätt väder (d v s bredden på seglet är 1,5 ggr avståndet förstagsfästet- masten). Men förtriangeln är så pass stor och skrovet så lättdrivet att en fock-itopp ger hygglig skjuts på smult skärgårdsvatten även i måttliga vindstyrkor. I riktigt lätt väder behövs emellertid genuan för att hålla gång på båten. I friska vindar är detta desto enklare; inte minst här prisas henne egenskaper av dem som känner henne.
• Storseglet är på 25 kvm och får därmed betydelse inte bara som balansklaff. Skotskenan med sin vagn sitter i akterkant bridgedäck och är ur vägen för benutrymmet i brunnen samtidigt som det inte blockerar passagen ner i båten.
• Det är skönt att det är så stor sittbrunn, man går inte på varandra. Man kan ligga raklång på tofterna och kan sitta flera och äta vid bordet.
• Ryggstöden är höga och ger bra stöd åt svanken. Samtidigt kunde tofterna vara lite högre för att ge bättre sikt framåt över ruffen - men då skulle sargarna behöva vara högre de med för att bibehålla det goda ryggstödet. Då börjar det bli en utseendefråga, och någonstans måste det kompromissas.

När Segling kontaktar konstruktören Rolf Magnusson för att få en bakgrund till båtens tillkomst säger han spontant: - Åh, det är en lång historia!

Han berättar att Contrast 33 egentligen bygger på en spantruta från en halvtonnare - alltså en båt kring 30 fot - där ändskeppen dragits ut och förlängts för att få en snabb båt. Detta förklarar den måttliga bredden.

Vid den här tiden - kring 1977-78 - var Rolf Magnusson sedan flera år en etablerad konstruktör med flera framgångsrika båtar bakom sig. Men det innebar också begränsningar i friheten vid ritbordet, berättar han:

- I och med att jag hade gjort Ballad för Albin Marin hade jag skrivit ett avtal om att inte rita en konkurrerande båt. Däremot kunde jag rita Mamba 34 åt en annan byggare, som senare hörde av sig om en mindre båt. Det gick ju inte, men jag sa att jag hade en idé om en annan båt. Det hela drog ut på tiden, och när jag hörde av mig igen hade han redan satt igång med Mamba 31 som han ritat själv.

Men slumpen ville ändå att Rolfs tankefoster skulle bli verklighet.

- Jag hade ett par kompisar här i Karlstad som också ville ha en båt som var lite större än en halvtonnare och hade bra prestanda.

Det var 1978 som man seglade prototypen till den förlängda halvtonnaren. Dåvarande IOR-regelns krav lämnades därhän den här gången, det blev en båt helt utan IOR:s myglarknixar med mätbulor och ankstjärt i skrovet. Linjerna var raka och fartgivande och aktern förhållandevis bred. LYS-talet kom också att landa på hela 1,16, vilket är klart högre än vad en 3 fot uppförstorad Ballad skulle hamna på.

Rolf och hans vänner skulle bygga och sälja själva och hade startat ett handelsbolag, 'Båtbyggen'. Det omvandlades till Contrastbåtar AB när verksamheten började rulla igång och allt gick bra.

- Idén var att vi skulle köpa allting utifrån - skrov på ett ställe, inredning på ett annat - och sedan bara montera ihop det själva, berättar Rolf Magnusson.

En av hans kompanjoner, Jan Magnusson (ej släkt), hade ett företag som byggde inredningar till Nimbus, så den saken var biff från början. Lars Breitercreutz hade jobbat på småbåtsvarv och lärt sig bygga träbåtar, så han blev produktionsansvarig. I tio år pågick verksamheten, tills den 1989 - i grevens tid - såldes till dåvarande Bayliner- importören (vars storvulna planer i båtbranschen kraschade i den samtidiga fastighets- och bankkrisen).

Men fram till dess gick det mesta på räls. Redan första året Contrast 33 seglade segrade hon totalt i Tjörn Runt. Alla tre varvsägarna befann sig ombord och fick uppleva en flygande start på verksamheten. Den smala, ganska sportiga Contrast 33:an var en lite nischad båt och fann en given kundkrets.

Det såldes en del halv- och trekvartsfabrikat, men inredningen var varvsbyggd och bara monteringen kan variera ifråga om kvalitet. Bottenstockarna ser rejäla ut och båttypen har veterligen inte gjort sig känd för problem med svajköl. Klen ventilation med fukt ombord har en del Contrast-ägare klagat på, föga förvånande med de få ventiler som monterades som standard men lätt avhjälpt nu i efterhand.
På de första båtarna installerades en alltför klen hjärtstock, men den byttes ut på garantin, berättar mångårige Contrastägaren Kai Lundin med båt nr 6.

Skrov och däck är i sandwich med balsa som distansmaterial, vilket ger ett starkt och stöttåligt laminat. Kölen är som sig bör i bly.

Man hittar motorer från både Volvo Penta och Yanmar ombord på Contrast 33. Standard var 18 hk och segelbåtsdrev det vanliga.

Contrast 33:ans många attraktiva egenskaper - lagom storlek, lätthanterlig och trevlig att segla, en fullvärdig och trivsam inredning - gör, som vi sett ovan, att hon är både eftersökt och svårfångad.

- Ja, hon är väldigt svår att få tag på, säger Kai Lundin, som varit verksam i förbundsstyrelsen i många år. - Vi får förfrågningar till förbundet från folk som inte hittar den på annat sätt.

Mellan 300.000 och 500.000 kr menar han att priset ligger. Det kan alltså variera väldeliga beroende på vad ägarna gjort med sina båtar, men också beroende på tillverkningsåret. Contrast 33 byggdes mellan 1979 och 1987, och ett spann på åtta år betyder i det här fallet en hel del; hon kan vara en 70-talsbåt eller snudd på en 90-talsbåt. Något 'riktpris' för en begagnad Contrast 33 går helt enkelt inte att ange, också därför att så få båtar omsätts.